Jag är lyckligt lottad, samtidigt som jag absolut inte är det!

Jag slutade halv tolv idag, de som hade för lång håla behövde inte stanna i skolan, det var en bra idé. När jag kom hem hade jag sug efter att baka, just för att man blir ju glad när man kommer hem och det ligger nybakade kakor i köket. Men icke, Paulina (glädjedödaren) Wallentin Andersson kommer då hem. Jag får inte låna receptboken och får en sur kommentar som:
- Vem hade du tänkt skulle äta det du bakat?

Nu ligger jag här i min säng, tycker synd om mig själv för att Rachel Ray är så exremt värdelös och tråkig samt, det jag längtade efter att få göra när jag kom hem, skulle självklart förstöras.